capstantia

Mitt livs historier

Under bearbetning.

Uppdraget, 1912 - 1915.

Efter ett fyra års uppehåll återupptog Hilma sitt uppdrag i april 1912. Under den här tiden hade hon inte målat något, förutom ett porträtt på beställning. Hon hade emellertid hållit sig ajour med strömningarna inom olika ockulta (esoteriska) läror. Rosenkreutsarnas läror intresserade henne.

Men hon följde speciellt den tyske filosofen Dr. Rudolf Steiner och hans väg från teosofin till en variant som kallas antroposofi. En lära som ville överbrygga motsättningar mellan naturvetenskap och humanvetenskap. Och som dessutom understryker vikten av det västerländska kristna budskapet, vilket överensstämde med Hilmas och hennes vänners kristna värderingar.

Dr. Ruldolf Steiner höll föredrag i Stockholm vid två tillfällen under 1912, men senare under samma år bryter han med de Teosofiska samfundet. Året därpå, 1913, grundar hans anhängare det Antroposofiska sällskapet.

Anm. Antroposofi kommer från grekiskan, där aʹnthrōpos betyder människa och Σoφíα  står för visdom. Med utgångspunkt från sin filosofiska och antroposofiska verksamhet utvecklade sedan Dr. Steiner Waldorfpedagogiken.

 

Boken "Grunddragen af Vetenskap och det fördolda" av Dr. Rudolf Steiner kom ut tidigt i svensk översättning. Här behandlas ämnet antroprosofin.

Hilma af Klint och hennes vänner var ingalunda de enda, som ägnade sig år ockult verksamhet. Vår kung Oscar II var en hängiven teosof, och runt sekelskiftet hade så gott som hela den svenska gräddan av författare och konstnärer någon form av esoterisk böjelse.

Bland de som intresserade sig för det övernaturliga och ockulta kan nämnas författarna August Strindberg, VictorRydberg, C.J. Love Almqvist och Ellen Key. Bland konstnärerna hittar man namn som Ivan Aguéli, Carl Milles, Carl Larsson och Anders Zorn. Det fanns många, många fler...

Kung Oscar II var en hängiven teosof. Han gav bland annat bort kunglig mark för bygge av en teosofisk skola på Visingsö.

Hilma af Klint hade redan 1909 skissat på hur hon tänkte sig ett andligt rum för sina målningar.

Vid den här tiden, omkring 1912, skulle Hilma och några av hennes vänner arrendera villa Furuheim vid SjöängenMunsö - en grannö till Adelsö, som hon hade så många glada minnen ifrån. Här skulle hon och de andra tillbringa somrarna framöver.

Folk i trakten kom ihåg Hilma som en smal, rakryggad kvinna med det mörka håret i en knut och alltid i klädd i svart. Hon levde enkelt och umgicks inte med andra i trakten - aldrig någon man. Det låter kanske skräckinjagande, men trots att de flesta såg henne som lite konstig, så uppfattades hon som både snäll och glad - även av traktens barn.

Både Hilma af Klint och hennes bästa vän Anna Cassel ställde ut målningar på Teosofiska samfundets europeiska förbunds 7:e kongress i Stockholm 1913. Hilma hade tidigare bara ställt på Konstakademien i Svenska konstnärinnors regi 1911. Men hon visade bara upp sina tidiga traditionella målningar.

Anna Cassel. Hon och Hilma af Klint var ofta tillsammans i Furuheim på Munsö. De blev som en del av varandra.

Villa Furuheim på Munsö i Mälaren - som Hilma af Klint och hennes vänner arrenderade 1912.

Vid den här tiden hade en hel del nya namn samlats i kretsen runt Hilma af Klint. Bland andra friherrinnan Emilia Giertta och hennes syster fru Lallerstedt, doktorinnan Anna Ljungberg, fröknarna Lotta och Ida Cassel…

Senare utkristalliserar sig en grupp som stod Hilma närmast, och som betraktade henne som något av en levande ledare. Bland dessa fanns sannolikt Anna Cassel och fröknarna Hedström och Westberg.

Som till viss del framgår av de nämnda namnen och titlarna, så var esoterism inget för arbetarklassen. Teosofins anhängare kom från bildade borgerliga och högborgerliga miljöer, med inslag av adeln.

Anteckningar, april 1912.

Imponerande antal deltagare i Teosofiska samfundets europeiska förbunds 7:e kongress i Stockholm 1913.

Hilmas måleri skulle även fortsättningsvis låta sig styras av ett högre väsen och en andlig ledare. Men den stora skillnaden mot tidigare var, att ingen längre skulle styra hennes penseldrag. Hon har själv sagt att hon bara var ett delvis  medium, som kunde ta sig friheter att göra sina egna tolkningar av de budskap hon fick. Hennes målningar blev mer kraftfulla med ett bildspråk som kan hänföras till kristendomen.

Den första serien efter återkomsten utgörs av sju oljemålningar med kvinnan som tema. Den första bilden i denna serie visar en tjusig kvinna, som betraktar sin smycken: Sic transit gloria mundi (världsliga ting är flykiga). De följande sex bilderna visar olika kvinnor klädda som nunnor - de benämndes: Försakelse, Tvekan, Förödmjukelse, Hopp, Glädje och Hänförelse. Med denna talande serie tycks Hilma ta avsked från en värld av ytlig fåfänga och börja sitt nya liv.

Hilma af Klint ca 1910.

Ur anteckningsbok september 1912.

Serie US, Grupp VIII, 1913.

Hilma började inte på sina serie- och grupperade Målningar till templet förrän året därpå. Hon hade gjort ett antal teckningar och akvareller, som på hösten 1923 skulle utgöra grunden till serien US - som skulle utföras på uppdrag av de andliga ledarna. Det skulle bli sju oljemålningar på duk i varierande format.

Från och med nu skulle hon ledas efter det talade ordet, som hennes vänner skulle skriva ner åt henne. Tidigare hade hon tagit emot sina uppgifter genom eterkroppen och hade själv varit overksam. Nu skulle hon ta emot sin uppgifter genom astralkroppen och därmed vara medveten om vad hon gjorde.

Utan titel, nr 5. Serie US, Grupp VIII, 1913. Hilmas målningar skull få ett allt mer kristet innehåll.

Utan titel nr 1. Serie US, Grupp VIII, 1913.

Utan titel nr 2. Serie US, Grupp VIII, 1913.

Utan titel nr 6. Serie US, Grupp VIII, 1913.

Utan titel nr 7. Serie US, Grupp VIII, 1913.

Kunskapens träd, serie W, 1913 och 1915.

Hilma fortsätter med en serie, som hon kallar Kunskapens träd. Serien omfattar sju akvareller i formatet 46 x 39 cm - som är gjorda vid två perioder 1913 och 1915. Serien har ingen gruppbeteckning då hon själv troligen betraktade dem som skisser till något större.

Här beskriver Hilma ett utvecklingsförlopp som inleds med en balanserad oskuldsfullhet till en komplex delning av kvinnligt och manligt - till syndafallet och till tillkomsten av ett barn.

I de här akvarellerna står gult och blått för de kvinnliga och manliga principerna som måste förenas, liksom det ljusa och mörka, liksom det platta och tredimensionella. De handlar också om en förening av religioner - Hilmas träd anspelar på en forntida indisk källa, asvattha (bodhi), det heliga trädet som Buddha fick sin upplysning under.

Kunskapens träd nr 1, Serie W, 1913.

Kunskapens träd nr 2, Serie W, 1913.

Kunskapens träd nr 3, Serie W, 1915.

Enligt kännaren Åke Fants bok finns följande text på baksidan av den andra målningen (utdrag):

...Vi skola förklara för Eder, hur härmed sammanhänger. Det är vår afsikt att framställa en urbild för hvarje gång vi gifva Eder en teckning, en urbild av ett nytt skede. Det är således af största betydelse, att I förstån hela planläggningen. Vi vilja ge Eder en inblick i detta.

De första av de båda världsträden är som I väl förstån ett försök att framställa det ögonblick, då begäret har har vaknat. Det nästa är meningen att framställa det ögonblick då begäret har lyckats intränga i den del af människosjälen, som ännu är så att säga frigjord, frigjord från materiell dragning fastän underkastad i mental mening. I förstån väl, att på det astrala planet är det nödvändigt, att människosjälen är delad även där i 2 halfvor. Det är således nödvändigt...

  

Hilmas skiss av Kunskapsträdet i en anteckningsbok.

Kunskapens träd nr 4, Serie W, 1915.

Kunskapens träd nr 5, Serie W, 1915.

Kunskapens träd nr 6, Serie W, 1915.

Kunskapens träd nr 7, Serie W, 1915.

Svanen, Grupp IX/SUV, Serie SUV/UW, 1914 - 1915.

Under perioden från oktober 1914 till mars 1915 arbetade Hilma med en serie som hon kallade Svanen. Det skulle bli 24 målningar i både olja och tempera på duk i varierande format - runt 150 x 150 cm.

Här skulle hon skildra det astrala (mentala) planet, men inte i form av människor utan gestalter av en svan. Svanen är symbolen för det översinnliga i många mytologier och religioner.

Här finns både avbildade och abstrakta former. Gruppen börjar med sju bilder, som visar kampen och sammansmältningen av den vita kvinnliga svanen och den svarta manliga som byter färger under själsstriden. Resten av bilderna är abstrakta med geometriska symboler som förenas. Förutom den sista där  svanparet återkommer och förenas i mentalplanets androgyna (tve-könat) tillstånd.

 

 

"Livet är en fars om en person inte tjänar sanningen".

Svanen nr 2, Grupp IX/SUV, Serie SUV/UW, 1914-1915.

Svanen nr 4, Grupp IX/SUV, Serie SUV/UW, 1914-1915.

Svanen nr 5, Grupp IX/SUV, Serie SUV/UW, 1914-1915.

Svanen nr 6, Grupp IX/SUV, Serie SUV/UW, 1914-1915.

Svanen nr 7, Grupp IX/SUV, Serie SUV/UW, 1914-1915.

Svanen nr 8, Grupp IX/SUV, Serie SUV/UW, 1914-1915.

Svanen nr 9, Grupp IX/SUV, Serie SUV/UW, 1914-1915.

Svanen nr 10, Grupp IX/SUV, Serie SUV/UW, 1914-1915.

Svanen nr 11, Grupp IX/SUV, Serie SUV/UW, 1914-1915.

Svanen nr 12, Grupp IX/SUV, Serie SUV/UW, 1914-1915.

Svanen nr 14, Grupp IX/SUV, Serie SUV/UW, 1914-1915.

Svanen nr 16, Grupp IX/SUV, Serie SUV/UW, 1914-1915

Svanen nr 17, Grupp IX/SUV, Serie SUV/UW, 1914-1915.

Svanen nr 18, Grupp IX/SUV, Serie SUV/UW, 1914-1915.

Svanen nr 19, Grupp IX/SUV, Serie SUV/UW, 1914-1915.

Svanen nr 21, Grupp IX/SUV, Serie SUV/UW, 1914-1915.

Svanen nr 23, Grupp IX/SUV, Serie SUV/UW, 1914-1915.

Svanen nr 22, Grupp IX/SUV, Serie SUV/UW, 1914-1915.

Svanen nr 1, Grupp IX/SUV, Serie SUV/UW, 1914-1915.

Svanen nr 24, Grupp IX/SUV, Serie SUV/UW, 1914-1915.

Duvan. Grupp IX/UW, Serie SUV/ UW, 1915.

Serien består av fjorton bilder gjorda i olja och tempera på duk i varierande format. De beskriver kampen mellan det goda och det onda - en kamp som aldrig får ett slut. Duvan representerar det goda, liksom hjärtat och korset. Det onda varierar, men en elak drake och dito andar finns i en del bilder.

Den här ständiga kampen förklaras enklast vid en betraktelse av målning nr. 9. Där ser man St. Göran försvara korset mot draken - som understöds med spiralformad kraft från illasinnade varelser i nedre högra hörnet.

Duvan nr 9. Grupp IX/UW, Serie SUV/ UW, 1915.

Duvan nr 1. Grupp IX/UW, Serie SUV/ UW, 1915.

Duvan nr 2. Grupp IX/UW, Serie SUV/ UW, 1915.

Duvan nr 3. Grupp IX/UW, Serie SUV/ UW, 1915.

Duvan nr 4. Grupp IX/UW, Serie SUV/ UW, 1915.

Duvan nr 5. Grupp IX/UW, Serie SUV/ UW, 1915.

Duvan nr 6. Grupp IX/UW, Serie SUV/ UW, 1915.

Duvan nr 8. Grupp IX/UW, Serie SUV/ UW, 1915.

Duvan nr 11. Grupp IX/UW, Serie SUV/ UW, 1915.

Duvan nr 12. Grupp IX/UW, Serie SUV/ UW, 1915.

Duvan nr 13. Grupp IX/UW, Serie SUV/ UW, 1915.

Duvan nr 14. Grupp IX/UW, Serie SUV/ UW, 1915.

Saknad och efterlyst: Duvan nr 10. Grupp IX/UW, Serie SUV/ UW, 1915.

Under 1915 ska Hilma också ha arbetat med en ogrupperad serie med män som tema. Män med varierande utseende, som bar mörkblå munkdräkter.

Bilderna åtföljdes av texter som Nästa trappsteg, Det anförtrodda godset, Jag har sett ljuset, Herre icke som jag vill utan som du befaller.

Duvan nr 5 i förstoring.

Altarbilder, Grupp X, 1915.

De tre avslutande altarbilderna kan sägas vara något av kronan på verket. En essens av alla tidigare målningar. En sammanfattning. De är målade i olja, tempera och guld på duk och mäter 185 x 152 cm.

Målningarna tycks ha en gemensam nämnare i kraftsamling. I den första bilden riktas den färgrika kraften, eller energin, i triangeln upp emot den runda kärnan som sprider sina varma gula strålar omkring sig. Kraften kan tänkas utgöras av andlig energi, kanske mångfald, eller...

Det finns ingen solklar tolkning av de här bilderna, men man kan ana att det var en mycket speciell serie, som hade en särskild betydelse för Hilma.

Altarbild nr 1. Grupp X, 1915.

Altarblid nr 2. Grupp X, 1915.

Altarbild nr 3. Grupp X, 1915.

"Mänsklig kyskhet", 1915.

Den definitiva avslutningen på Hilma af Klints långa och tidvis intensiva arbete med Målningar till templet blev en förhållandevis liten oljemålning (73 x 61 cm), som hon gav namnet Mänsklig kyskhet. På baksidan av målningen finns att läsa: Denna bild tillhör som avslutning hela arbetet.

Bilden bryter radikalt från tidigare mönster. Den är full av självömkan och medlidande. Kanske ville Hilma här ge uttryck för hur hon själv kände sig, när hon var som mest pressad under de här åren.

 

De tre altarbilderna på Guggenheim Museum i New York.