capstantia

Mitt livs historier

 

 

 

Sigrid Hjertén & Isaac Grünewald.

Genombrottet.

Kandinskys utställning på Gummesons konsthandel öppnade i februari 1916. Som vanligt den här tiden upprördes många traditionsbundna av den så kallade modernismen - som nu med Kandinskys penslar hade blivit ännu värre än de svenska Matissernas. Nu såg man ju inte ens vad det föreställde.

En reporter från Dagens Nyheter ska ha blivit så chockad att han troligen nyp sig i armen när han skriver: Det är inte riktigt sant, det är jag. Detta är Strandvägen. Detta är min överrock. Min vänstra galosch är fortfarande trasig. Detta är Kandinskys utställning.

Wassily Kandinsky: "Målning med en röd fläck" (1914).

Under sina nästan tre månader i Stockholm träffade Kandinsky, förutom Grünewalds, bland andra Carl Palme och prins Eugen. Carl Palme kände han sedan tiden i Tyskland och i G.A.N. (Gösta Adrian-Nilsson) hade han en stor beundrare. Han träffade också psykoterapeuten Paol Bjerre - de tycks ha funnit varandra, för innan Kandisky reste vidare, så skänkte han honom denna målning som Bjerre själv gav namnet "Impressions of Sweden".

Naturligtvis skulle också Grünewalds få en släng av sleven. En reporter skriver: De som inte ser på det minsta sätt frågande ut är herr och fru Grunewald. Han är ganska färdig, att med sin spatserkäpp utpeka allt som kan ses på tavlorna. Vad jämte han med den lediga handen griper det ogripbara, det som ingen ser och lägger upp det vigt och behändigt, som vore det en packe siden.

Det ska sägas att det var de sensationslystna reportrarna, som stod för det mesta av de satiriska omdömena om Kandinskys konst. De seriösa konstkritikerna var betydligt mer sansade och flera av dom lovordade det som Kandinsky visade upp på Gummesons konsthandel. Dessutom så såldes ju en hel del av de utställda målningarna.

"Isaac i fåtöljen", 1916 av hustrun Sigrid Hjertén.

"Fotbollsspelare", 1916 av Isaac Grünewald.

"Flicka med flätor", u.å. av Sigrid Hjertén.

"Cirkusföreställning", u. å. av Isaac Grünewald.

Kandinskys manifest, som gavs ut i en första utgåva i samband med hans utställning på Gummeson konsthandel 1916.

Dagen efter vernissagen på Gummesons den 1 februari 1916 fanns en intervju med Kandinsky. Under rubriken Kandinski - färgsymfoniker kunde man bland annat läsa:

Konsten arbetar med helt andra medel, efter helt andra linjer än naturen. Varför skola vi målare vara bundna till de schemata naturen uppställt, när våra idéer ändå alltid söka sig ut över och tvärs igenom företeelserna, in till deras själiska känsla! För mig står det klart att färgen och formen äro mina uttrycksmedel, liksom tonen och rytmen äro det för musikern.

Wassily Kandinsky och Gabriele Münter i Stockholm 1916.

Wassily Kandinsky och Gabriele Münter umgicks och målade tillsammans. De tycktes trivas med livet i Stockholm, även om han hade svårt att dölja sin oro för vad som höll på att hända i Ryssland. En revolution närmade sig och han såg framför sig hur hans hus och målningar skulle konfiskeras.

I mars kunde Gabriele följa efter Wassily med en egen utställning på Gummesons konsthandel. Den hade varit lyckosam, men redan två dagar efter att den hade avslutats återvänder Wassily till Ryssland och lämnar en bedrövad Gabriele Münter efter sig. Hon visste då inte att det var sista gången de var tillsammans.

Wassily lovade att höra av sig så snart som möjligt. Han ska till och med sagt att han skulle hem och ordna papperen inför ett kommande äktenskap. Han var ju nu en fri man efter den formella skilsmässan från sin första fru.

Men breven blev allt glesare och fyllda av ursäkter varför de inte kunde träffas. På hösten 1916 träffar Kandinsky en yngre kvinna, som sedan skulle bli hans nya fru.

När Kandinsky hade lämnat Stockholm och Gabriele Münter, gick hon in i en period av djup depression och sökte stöd hos Sigrid. De hade mycket att prata om, då de hade likartade problem att brottas med. Båda hade hade en knepig relation till en konstnär, där de som kvinnor alltid fick spela andra fiolen. Dessutom hade de båda allvarliga samlevnadsproblem. 

Även äktenskapet mellan Sigrid och Isaac knakade tidvis i fogarna. Ibland dök tankarna om otrohet upp - hos var och en av dom. Kanske Sigrid visar sin misstänksamhet i sin målning Kvinna i röd interiör. Denna erotiska drömbild visar en utmanande beslöjad kvinna med särade ben, med ett älskade par lite i skymundan. Var det Isaac med en av sina älskarinnor?

"Kvinna i röd interiör", 1915 av Sigrid hjertén.

"Simson och Delila I", 1916 av Isaac Grünewald.

"Simson och Delila II", 1916 av Isaac Grünewald.

"Vy över Katarinavägen", 1916 av Isaac Grünewald.

"Ateljé med målningar", 1916 av Isaac Grünewald.

Förutom att älta sina bekymmer med varandra, så arbetade Sigrid Hjertén och Gabriele Münter ofta tillsammans i Grünewalds ateljé. Man kunde direkt se vem som hade målat vad. Sigrids målningar var rena färgexplosionerna jämfört med Gabrieles dystra och stiliserade med en begränsad palett.  

I jämförelse med andra kvinnliga målare var Sigrid priviligerad när det gällde att få deltaga i de mansdominerade utställningarna. Det var säkert Isaacs förtjänst, då han såg det viktigt att hålla ihop och tillsammans slåss för den nya konsten.

Sigrid Hjertén var också en av de få svenska kvinnliga målarna, som accepterades, och till och med respekterades, av manliga kollegor som Carl Palme, Leander Engström och Nils Dardel. Även GAN kunde berömma en del av hennes målningar, även om inte han inte hade så mycket till övers för hennes man Isaac och vad han presterade.

 

"Den skära flickan", 1916 av Sigrid Hjertén.

Gabriele Münter: "I Stockholm", 1916.

Gabriele Münter: "Mai-Abend in Stockholm", 1916.

"Skördemaskiner och violett lyftkran", 1916 av Sigrid Hjertén.

"Piprökaren", 1916 av Sigrid Hjertén.

Isaac var ofta på resande fot i Sverige och i våra nordiska grannländer. Det var mest utställningar, som syftade till att marknadsföra den nya konsten och att göra sig själv och Sigrid kända som dess föregångare. Naturligtvis var det också primärt att sälja målningar. Det var sällan som Sigrid fick följa med på de här resorna. Någon måste ju se om hemmet och ta hand om den lille Ivan.

Sigrid gjorde under åren 1915 och 1916 en mängd bilder av sonen Ivan. Men hon ville också bidra till familjens försörjning. Så när hon hade barnpassning tog hon ofta egna initiativ. Hon var bland annat på Operakällaren och Operabaren, där hon möter många av krigets nyrika konstköpare - så kallade gulaschbaroner. Hon skrev i ett brev till Isaac: Jag är också i farten och roar mig och skaffar köparare, tror du att det räcker att skriva söta brev från alla dina resor.

 

"Caféinteriör med Ivan", 1916 av Sigrid Hjertén.

"Porträtt av Ivan", 1916 av Sigrid Hjertén.

"Katarinahissen", 1916 av Isaac Grünewald.

"Utsikt över Stadsgården", u. å. av Isaac Grünewald.

Familjen Grünewald i sitt hem på Katarinavägen 1916.

I början av mars reste Isaac till Göteborg med ett hundratal målningar i bagaget, för en utställning hos Konstföreningen i Valandhuset i korsningen Vasagatan - Kungsportsavenyn. Det blev en mycket välbesökt utställning, men som också av många ansågs vara en stor skandal. Konstföreningen fick sammankalla till ett extra medlemsmöte för att diskutera om man i kommande utställningar skulle införa någon slags censur på det som ställdes ut.

Muséets intendent Axel Romdal var emot något sådant. Han menade att då skulle man hindra den moderna konstens unga målare. Han försvarade också makarna Grünewalds konst och lovordade Isaacs förslag till utsmyckning av vigselrummet i Stockholms rådhus.

"Soire dansante - Hasselbacken", 1916 av Isaac Grünewald.

Isaac Grünewalds vinnande förslag till utsmyckning av vigselrummet i Stockholms rådhus (oljemålning, 1913-1914).).

Det hördes många högljudda negativa röster på Konstföreningens möte. Direktören Forsell var en av de mest aggressiva: Deras tavlor är som utväxter vilka borde skäras bort för att konstens träd ska hållas friskt! Man kan inte begära att vi ska understödja dylika missfoster, sån unkenhet och dålig smak!

Några på mötet försökte dämpa stämningen genom att hävda att de äldre målarna inte heller hade haft det så lätt att bli accepterade. Då reste sig Konsföreningens ordförande, tillika kammarherre, Lagerberg och menade att det var inte fråga om vare sig bojkott eller utestängning: Styrelsen vill blott neka ta befattning med de värsta utväxterna, som fru Grünewalds alster, som till och med kan karaktäriseras som pornografi.

 

 

 

 

"Den röda rullgardinen", 1916 av Sigrid Hjentén.

"Gula astrar, ringblommor och pion i vas", 1916 av Isaac Grünewald.

"Rökar, Stockholm - Från Stadsgården, vy över Slussen och Riddarfjärden", 1916 av Isaac Grünewald.

"Maskeradbalen", 1916 av Sigrid Hjertén.

Uppståndelsen på Konstföreningen i Göteborg tog efter att alla belackare hade spytt ur sig sin avsky - en oväntad vändning, då styrlsen minoritet får rätt i sak och den gamla styrelsen avgår. Den nytillsatta styrelsen får fortsatt förtroende att välja den konst, som ska visas och köpas av föreningen.

Även om Isaac fick återvända hem med magert resultat, så var det en delseger för den nya moderna konsten. Efter utställningen hade den privat samlaren Conrad Pineus köpt två målningar - en av Isaac och en av Sigrid.

Sigrid skriver till sin nyblivna väninna Nell WaldenDer Sturm i Berlin och berättar om den bristande förståelsen och blygsamma resultatet i Göteborg: De kräktes i fjorton dagar efter vår utställning. Men sen blev det riktigt rent i luften. Hon tillade att i Stockholm gick det bättre, och att de nu skulle unna sig en treveckors semester på Utö i skärgården. Hon passade också på att nämna att hon var öppen för en soloutställning på Det Sturm.

"Promenad i rosa", 1916 av Sigrid Hjertén.

"Från Karlberg", 1916 av Sigrid Hjertén.

"Flicka i rosa hatt", 1916 av Sigrid Hjertén.

"Dam i blått", 1916-1917 av Isaac Grünewald.

"Utsikt från Slussen", 1916 av Isaac Grünewald.

"Utsikt från Söder mot Tyska kyrkan och Storkyrkan", 1910-1919 av Isaac Grünewald.

Sigrid målar sonen Ivan på Katarinavägen, 1916.

"Zigenerskan", 1916 av Sigrid Hjertén.

"Ivan med leksaksbåt", 1916 av Sigrid Hjertén.

Den utställning som Sigrid, syftade på innan familjens semester på Utö, var en separatutställning med hennes egna målningar på Gummesons konsthandel, som hade vernissage i mitten av maj 1916. Hon möttes då övervägande kritiska röster, som mest grundade sig på att man hade svårt att förstå hennes mest radikala målningar.

Den största kritiken riktades på målningen Ateljéinteriör, som idag betraktas som en av hennes allra bästa. Liksom Självporträttet från 1914 och Maskeradbalen, som ju följer samma radikal stil. Någon undrade om den här typen av målningar skulle ses som en programförklaring för hennes konst.

Sedan fanns det någon som retade sig på de kruslockiga och storögda telningarna av Juda stam. Men som Sigrid skriver till sin väninna Nell Walden i Berlin, så var hon nöjd med utfallet av sin första soloutställning, så hon måste ha såld en hel del.

"Slussen", 1916 av Sigrid Hjertén.

"Ateljéinteriör", 1915 av Sigrid Hjertén.

"Ivan i kockmössa", 1916 av Sigrid Hjertén.

"Gosse vid blomsterbordet", 1916 av Sigrid Hjertén.

Isaac hade ställt ut sina och Sigrids målningar i Oslo, Göteborg och Stockholm med blandad kritik och svårfångade köpare. Nu väntade ett eldprov i den nya konstmetropolen Köpenhamn, där kritikerna borde vara mer positiva till den moderna konsten.

Köpenhamn hade under kriget utvecklats till något av vad Paris hade varit innan. Här hade nu många målare funnit sin plats, och då inte minst från Sverige. Den svenska kolonin innehöll namn som Otte Sköld, Karl Isaksson, Ulla Bjerne, Kurt Ljungstedt och Siri Rathsman.

Den bohemska miljön var i likhet med Paris fylld av caféer, kabaréer, gallerier och andra mötesplatser. Uppsluppet festande och maskerader hörde också till det konstnärliga nöjeslivet.

 

"Utsikt från ateljén (Den engelska soldatstatyetten)", 1916 av Sigrid Hjertén.

"Josefs frestelse", 1916 av Isaac Grünewald.

"Den vita hatten", 1917 av Sigrid Hjertén.

"Ester i blå dräkt", 1916 av Sigrid Hjertén.

Den svenska samlingsutställningen i Den Frie Udstillingsbygning öppnade i december 1916. De flesta deltagarna, som en gång hade anammat matisseriet i sina målningar, hade nu splittras upp i en Stockholmsgrupp och en Göteborgsgrupp. Grunewald var den självskrivne ledaren för stockholmarna, medan göteborgarna företräddes av Birger Simonsson

Som självutnämnd utställningkommissarie skulle Isaac fördela utställningens rum och väggar bland de medverkande. Han ansåg att de bästa av dem skulle också få det största utrymmet, och dit räknade han sig själv, sin hustru Sigrid och Leander Engström. Einar Jolin platsade inte och göteborgarna var bara förtjänta av en mindre utställningsyta. Själv lade han beslag på den stora entréhallen med sina 150 dukar.

 

Deltagande konstnärer:

Isaac Grunewald, Sigrid Hjertén, Leander Engström, Einar Jolin, Edward Hald, Birger Simonsson, Carl Ryd, Gösta Sandels och Sigfrid Ullman.

 

Sigrid Hjertén på de svenska modernisternas samlingsutställning i Köpenhamn 1916.

"Café Royal", 1916-1917 av Isaac Grünewald.

"Stilleben med blommor", 1916 av Isaac Grünewald.

Det hade varit högljudda protester mot Isaacs fördelning av utställningsytorna. Det lär ha orsakat både osämja och handgemäng bland de som ställde ut. Det skedde visserligen marginella förändringar, men Isaac, Sigrid och Leander Engström behöll de största och bästa ytorna. Missnöjet blev inte bättre av att Isaac på vernissagen tog emot publiken som en cirkusdirektör iklädd jacket och randiga byxor, med hög hatt och lackskor.

Inte heller kritikerna i Köpenhamn hade något gott att säga om de utställda målningarna, ändå fick både Isaac och Sigrid många av sina objekt sålda. Men de andra utställarna hade inte glömt hur tarvligt Isaac hade burit sig åt. Något han skulle få ångra, tyckte Birger Simonsson när han förberedde nästa utställning och skrev till de andra: Beträffande Grunewalds och hans frus deltagande, har vi kommit fram till att det inte går att ställa ut med dem, då det alltid blir bråk, som obehag av alla slag.

 

"Te-stunden", 1916 av Sigrid Hjertén.

Leander Engström och Isaac Grünewald av Sigrid Hjertén omkring 1916.

"Tre profiler", 1916 av Sigrid Hjertén.

"Den flygande holländaren (Soluppgång)", 1916-1918 av Isaac Grünewald[.