capstantia

Mitt livs historier

 

 

Sigrid Hjertén & Isaac Grünewald

Längtan till Paris.

Grünewalds, Sigrid och Isaac, började få det allt svårare att hitta utställningar för sin konst i Sverige. Hallins konsthandel hade gått i konkurs och Gummesons konsthandel kunde de ju glömma efter den tvist som hade förevarit.

Liljevalchs var nu ett av de få ställena där de var välkomna. Men enligt rykten skulle de inte få delta på den stora årliga Höstsalongen 1919, eftersom Isaacs tidigare konstnärsvänner inte längre ville ha med honom att göra. Det fanns flera anledningar till deras aversion mot Isaac. Dels hans nesliga agerande på den gemensamma utställningen i Köpenhamn, dels hans egen utställning på Liljevalchs, där ju bara hans fru och Leander Engström hade fått vara med. Dessutom hade han i kulturtidningen Curano skrivit nedlåtande om bland andra den unge lovande Otte Sköld.

 

Sjölvporträtt av Sigrid Hjertén 1919.

"På kajen", 1910-1919 av Isaac Grünewald.

"Modellstudie", u.å. av Isaac Grünewald.

"Five o’clock tea", 1919 av Isaac Grünewald.

"Paul Gauguin", u.å. av Isaac Grünewald.

Som om någon däruppe var på Isaacs och Sigrids sida, så öppnade en ny aktör ett galleri på Stureplan med inriktning på modern fransk konst av kända målare som Matisse, Gauguin, Renoir, Pissarro..., men även svenska modernistiska konstnärer. Gösta Olsson hette han som öppnade det Svensk-franska konstgalleriet. där både Sigrid och Isaac var bland de första som ställde ut i november 1918. I Olssons stall fanns också bland andra Leander Engström, Gösta Sandels, Arvid Fougstedt och John Sten

Det Svensk-franska galleriet blev snart en träffpunkt för alla som var intresserade av den moderna franska konsten. Inte bara konsten i sig, utan också de franska konstnärernas livsstil i Paris, som man vill minnas den. Diskussionerna på galleriet följdes ofta av en forsättning på Sturehof, eller något annat närliggande utskänkningsställe.

"Utsikt över Slussen", 1919 av Sigrid Hjertén.

"Isaac målar", 1919 av Sigrid Hjertén.

"Ivan är förkyld", 1919 av Sigrid Hjertén.

"Blommor i krus", 1910-1919 av Isaac Grünewald.

"Utsikt från Söders höjder över Riddarholmen och Gamla stan", 1910-1919 av Isaac Grünewald.

Isaac Grunewald blev snart en medelpunkt för de konstintresserade, som träffades på det nya galleriet. Han blev också vän med ägaren, som egentligen var gymnastikdirektör, men som under sin sin tid som sjukgymnast i Paris hade fängslats av den moderna franska konsten och nu ville nu göra den tillgänglig för den svenska publiken.

Man talar än idag om när Isaac och Sigrid, tillsamman med Gösta Olson, Leander Engström och John Sten avslutade en lyckad dag på galleriet med ett besök på det närbelägna Strand. Sällskapet avnjöt en delikat måltid, men det var sparsamt med alkohol på grund av ransoneringen. Men den förslagne Isaac visste att källarmästaren var frälst på modern konst, så han bad om ett papper och gjorde i all hast en teckning, som han  signerade och förärade honom. Då blev det plötsligt fritt fram för konjaken, som serverades på silverbricka. Inte bara en omgång, utan flera. Så många att hela sällskapet blev ganska bra på pickalurven.

 

"Violinist", u.å. av Isaac Grünewald.

"Det gula pararsollet", 1919 av Isaac Grünewald.

"Det blå lokomotivet", 1919 av Sigrid Hjertén.

"Skeppsbron", u.å. av Isaac Grünewald.

Isaac kom på så god fot med galleriägaren Gösta Olson, att han fick förtroendet att hänga utställningen Från Delacroix till Picasso tillsammans med verk ur sin egen och Sigrids produktion. Han hade fått fria händer att bestämma hur målningarna skulle placeras, vilket resulterade i att han själv tog de bästa platserna. De franska målarnas verk förpassades till undanskymda ställen. En luttrad galleriägare konstaterade efteråt, att man får ta Grünewald som den han är. 

Men utställningen blev något av en succé och det såldes många målningar. Den senare legendariske konstkritikern Ragnar Hoppe, vän av den moderna konsten, skriver mycket positivt om utställningen i Svenska Dagbladet. För Isaac betydde det mycket - äntligen en seger över belackarna.

Ragnar Hoppe skriver i sitt utlåtande: Man måste erkänna att Grunewald på denna utställning framträder ovanligt mycket till sin fördel. Vid sidan av hans färgrika sensuella konst verka de tre franska kubisterna Picasso, Braque och Léger nästan asketiska och stränga.

"Badare", 1910-1919 av Isaac Grünewald.

"Modellstudie", u.å. av Isaac Grünewald.

"Utsikt över Slussen" u.å. av Isaac Grünewald.

"Katarinavägen", 1919 av Isaac Grünewald.

På våren 1919 återvände Isaac till Danmark och Köpenhamn, där han bodde hos familjen Enna. Den här tiden hade Sigrid och Isaac en intensiv brevväxling. Sigrid berättade mest om sin vardag - om att Ivan var förkyld, att folk dog som flugor i spanska sjukan, om planer för sommaren... Från Isaac kom kärleksfulla hållut-brev - bara kriget tar slut så skulle de återvända till sitt älskade Paris.

I maj-juni deltog både Sigrid och Isaac i utställningen Stockholms i bild på Liljevalchs. En utställning av konst från 1500-talet och framåt. Här visade man allt ifrån grafik, teckningar och oljemålning, till plaketter, mynt och medaljer. Sigrid ställde ut sju oljemålningar och Isaac åtta, plus akvareller och pasteller. Bland övriga utställare kan nämnas Prins Eugen, Nils Krüeger, GAN, Karl Nordström och Einar Jolin.

"Det röda parasollet", 1919 av Isaac Grünewald.

"Nakna kvinnor" u.å. av Sigrid Hjertén.

"Sigrid med en rävboa", 1910-1919 av Isaac Grünewald.

"Porträtt av operasångerskan Gertrud Rydbeck-Olson", 1919 av Isaac Grünewald.

"Porträtt av Anna Josephson Thiel", 1919 av Isaac Grünewald.

"Porträtt av Ragnar Thiel", u.å. av Isaac Grünewald.

"Portratt av Karin Bernadotte", u.å. av Isaac Grünewald.

"Porträtt av kvinna i gul sjal", u.å. av Isaac Grünewald.

Höstsalongen på Liljevalchs närmade sig utan att vare sig Sigrid eller Isaac fick vara med. Det var konsekvensen av Isaacs agerande vid tidigare utställningar. Nu hade också deras bästa vänner Leander Engström och Einar Jolin vänt dem ryggen och deltog i den komplott som dirigerades av Birger Simonsson. De som ställde ut varnade Isaac för att dyka upp på konsthallen, för då skulle han bli utkastad. De skulle säga att han hade dragit sig ur på grund av okamratligt beteende.

Paret Grünewalds tavlor hade levererats, men de blev aldrig uppackade till vernissagen. Isaac, som inte ens blev insläppt, hotade med att komma tillbaka med en pistol och skjuta skarpt. Det var så illa att Sigrid blev sjuk och sängliggande - hon var nog inte den hårda person, som hon visade utåt. Något som senare skulle förvärras och resultera i en psykisk sjukdom.

"Omfamnande par", u.å. av Isaac Grünewald.

"Porträtt av Ida de la Cour", 1919 av Isaac Grünewald.

"Kvinna i rött" eller "Kvinna i fantasilandskap", u.å. av Isaac Grünewald.

"Utsikt från ateljén på Katarinavägen" 1910-1919 av Sigrid Hjertén.

Både Sigrid och Isaac var trötta på att hela tiden bli hånade och förföljda i ankdammens Stockholm. Det hade ju varit ett evigt krigande med försvarstal, förakt, avundsjuka och ovänskap med både kollegor och kritiker - för att inte tala om alla tvister och processer.

Kritikern Nils PalmgrenAftonbladet gjorde en bra sammanfattning när han skrev: Den som en gång var en lans, vilken sköts framför de andra och fick ta emot de de största och starkaste stötarna, han upphör inte, om han ännu har sin lidelse i behåll, att vara ett vapen.

Visst fanns det de som stödde och försvarade Isaac, men de var lätt räknade. Hans bästa supporter hittar man i Sigrid, som hela tiden stod på hans sida, men nu hade hon också fått nog av all uppståndelse. De längtade nu efter sin återkomst till Paris.

 

 

 

"Gosse i sjömanskostym", 1919 av Isaac Grünewald.

"Eftermiddagssol över Riddarholmen", 1919 av Isaac Grünewald.

"Interiör", u.å. av Isaac Grünewald.

Isaac i ateljén på Katarinavägen med sina målningar 1919.

Problemen för Sigrid och Isaac tycktes förfölja dem in i det sista innan det skulle bära iväg till Paris. När de höll på som bäst att packa, så blev Isaac anklagad för skattesmitnining. Den nitiske revisorn på Olsons galleri hade underrättat Skattemyndigheten om oskäliga avdrag för arbetsmaterial i förhållande till hans försäljning. Det hela slutade emellertid bara i en reprimand.

Det var ett ansenligt bagage, som skulle forslas till Paris när de tömde våningen och ateljén på Katarinavägen. Det lär ha varit över 300 målningar i olika stadier - förutom alla skisser och teckningar. Isaac hade planer på arrangera en utställning när de väl var på plats. I en intervju sa han att han var trött på allt tjafs på hemmaplan:  Jag åker Paris för att bosätta mig där... Förmodligen för alltid... När man nu äntligen har erkänt den moderna konsten och jag har börjat sälja bra, då finner man mig obekväm och sparkar bort mig. Sådant känns i hjärteroten.

 

"Man med häst" 1919 av Isaac Grünewald.

"Häst och figur", 1919 av Isaac Grünewald.

"Man med häst" u. å. av Isaac Grünewald.

"Sol och skugga", u.å. av Isaac Grünewald.

Nidbild i Kasper 1919. Isaac var alltid ett lovligt byte.

Så snart kriget hade tagit slut började började Paris nöjes- och konstliv att långsamt vakna igen. Konstnärerna började återvända och bland de skandinaver, som redan hade anlänt, fanns Nils Dardel, Per Krogh, Pär Lagerkvist, Birger Simonsson, Otte Sköld och Evert Taube. Dessutom fanns det de som hade trotsat de magra krigsåren och stannat kvar - bland dem Carl Frisendahl och Arvid Fougstedt.

Sigrid och Isaac hade blivit fördröjda, eftersom han hade så många järn i elden som måste smidas klart. Även om de nu kanske skulle flytta till Paris för gott, hade de bestämt sig för att behålla våningen och sin ateljén på Katarinavägen.

Sigrid var ivrigt att komma iväg så snart som möjligt. Det bestämdes då att hon skulle resa i förväg, medan Isaac skulle komma efter så snart han kunde. Sigrid och Ivan anträdde resan i februari 1920 - tillsammans med Isaacs 17-åriga syster Berthe som skulle vara barnflicka åt Ivan.

"Berthe", 1919 av Sigrid Hjertén.

"Enghuset, Rungsted", 1919 av Isaac Grünewald.

Isaac i ateljén innan han bosätter sig i Paris.

"Tollie Zellman", 1919 av Isaac Grünewald.